En rolig friluftsaktivitet du kan syssla med är långfärdsskridskoåkning. Det sker på naturis och trots att det heter ”långfärds” behöver det inte innebära långa färder. Vad som är speciellt för just långfärdsskridskor är att de fästs direkt på dina kängor. De bör även vara lätta att ta av så att du kan skifta mellan vandring och skridskoåkning.
Det var i början av 1900-talet som långfärdsskridskoåkning började dyka upp. I början var det främst skridskosegling som gällde. Sporten/aktiviteten skrevs in i Stockholms Skridskoseglarklubbs stadgar först i slutet på 1920-talet. På den tiden började turer ledas av erfarna personer som hade i ansvar att utforma turen och bedöma isen.
Utrustning för långfärdsskridskoåkning
Skridskor är självklart det viktigaste och mest uppenbara du behöver. Annat du behöver kan vara isdubbar. De kommer hjälpa dig ta dig upp på isen ifall du skulle falla igenom. En annan sak du behöver är en ispik och hjälpstav, de hjälper dig avgöra isens bärförmåga. Som tur är, är det sällan riktigt allvarliga olyckor sker, i alla fall de som leder till drunkningar. Det är främst fallskador du bör oroa dig för, det kan då leda till benbrott. Följ de säkerhetsanvisningar som finns och bege dig inte ut på en tur ensam, ta alltid med dig minst en annan person. Då kommer allting gå bra till.
En annan sak du bör ta med dig är en ryggsäck som har midjebälte och grenremmar. De kan fungera som en flythjälp. En säkerhetslina bör fästas på ryggsäcken som sedan går att använda till att hjälpa upp personer som trillat i en isvak. Den person som ramlat i fäster då linan med en karbinhake. En visselpipa kan också vara bra att ha för att lättare tillkalla uppmärksamhet.
